Unga måste få vara vilsna

Förr eller senare måste vi alla klara av att försörja oss och tjäna ihop till hyran. Men visst kan vi väl låta 16-åringar få välja gymnasium utan att tvinga dem att ha en stenhårt utstakad yrkesbana för ögonen?

 

 

ESTETISK UTBILDNING

Nu får snorungarna allt ta och kamma sig. Alla kan ju för sjutton inte bli Idol-artister, modedesigner, filmstjärnor eller programledare i tv. Det senaste utspelet från Moderaternas skolpolitiske talesman Tomas Tobé talar ett tydligt språk, både på och mellan raderna: Åtta procent av dagens gymnasieelever har valt estetiskt program på gymnasiet, och det är på tok för mycket enligt Moderaterna, som vill se en ökad anpassning till hur den faktiska arbetsmarknaden ser ut.

Efterfrågan på till exempel musiker, dansare eller skådespelare är i dagens läge begränsad, menar Tobé, som vill åtgärda problemet med färre estetiska utbildningsplatser, hårdare intagningskrav (en Facebookvän skämtade häromdagen om en framtida Idol-jury för intagningen till de estetiska utbildningarna, bestående av Bard, Bagge och Adelsohn-Liljeroth) och allmän rättning i ledet.

Själv kan jag inte låta bli att se utspelet som ännu ett tecken på hur lågt estetiska värden, och därmed också kulturella uttryck, rankas idag. Åtta procent väljer någon form av estetisk utbildning – det innebär alltså att de övriga 92 procenten inte gör det utan håller sig på den samhällsnyttiga banan. Jag har väldigt svårt att se någon samhällsfara i de siffrorna.

Tomas Tobé har förstås rätt i att efterfrågan på yrkesmarknaden inom de estetiska områdena är begränsad. Det har den alltid varit och kommer alltid att vara.

Men han glömmer att det finns fler skäl att utbilda sig än för att fylla luckor i samhällsnäringen. Möjligen har Tomas Tobé glömt hur det är att vara tonåring. För sällan behövs estetiken mer än under den tid i livet när man är som vilsnast. Det handlar inte i första hand om att skaffa sig ”rätt” yrke – när man är 16 törs man oftast inte tänka så långt fram. Det handlar om att hitta sätt att tolka världen omkring sig. Och gymnasietiden är kanske den sista tiden i livet man kan göra det utan att behöva ha en stenhårt utstakad yrkesbana för ögonen.

För utbildnings- och yrkeslivet är ju för de flesta människor en organisk process. Få går en spikrak väg där det redan i gymnasiet är klart vad man ska ägna sig åt i framtiden. Och tack och lov för det. Hur skulle det se ut om alla färdigt stakat ut sina liv redan vid 16 års ålder? Det verkliga livet ser ju mycket sällan ut så. Man måste få ha perioder av vilsenhet. Vissa människor hittar inte rätt plats förrän långt fram i livet. Men jag tror att de flesta har lärt sig viktiga saker på vägen dit.

För i sinom tid kommer ju ändå ett urval att ske. Den som inte håller måttet konstnärligt kommer troligtvis att hitta på något annat. Alla människor måste förr eller senare försörja sig. Den som inte kan göra det på en estetisk verksamhet kommer sannolikt så småningom att göra det inom något annat område där det finns möjlighet till jobb.

Livet hinner ta många krokiga vägar efter gymnasiet innan man finner sin plats i yrkeslivet. Men ett konstnärligt betraktelsesätt är något man bär med sig i hela livet, oavsett hur man sedan tjänar ihop till hyran.

ANNINA RABE

kultur@svd.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>